Om

Halt, lytt och jävligt grinig prepper i väntan på ännu sämre tider. Tjo!
(Och eftersom jag inte klarar långa stunder vid datorn är det dessutom en ful blogg. Det kan jag leva med.)

Teknik

Den här bloggen skapades via leverantören bloggo.nu

Reklamfri blogg!
Skapa en egen blogg utan krångel eller teknisk kunskap.
Skapa bloggen nu!

Kan man få ut sina pengar?

Apropå finanskriser och bankers eventuella konkurser kom jag att tänka på en sak: inte nog med att man inte kommer åt sina pengar i bank X om den kraschar; om det är den som utfärdat ens BankID så upphör även detta att fungera. (Jag kontaktade min bank för att kolla och de bekräftade att så är fallet.) Behöver man det för att exempelvis logga in på bank Y där man har sparkonto så är även detta konto ganska rökt tills man skaffat konto i en ny bank som kan utfärda BankID.

Sparkonton och värdepappersdepåer är ju dessutom sällan (aldrig?) kopplade till några uttagsmöjligheter utan kräver att man för över pengarna till sitt ordinarie transaktionskonto först. Om man då trots allt kan logga in på sitt sparkonto med hjälp av lösenord eller annat, så uppstår nästa problem: hade man bara ett transaktionskonto i banken som konkat, så har man inget sätt att ta ut sina pengar. Då finns det återigen risk att man först måste öppna ett nytt konto i en annan bank (sparkonto-bankerna med högst ränta sysslar ju inte alltid med transaktionskonton), vilket förstås kan vara mer eller mindre tidsödande. Alternativet att traska iväg till sin sparbank (var nu de har närmaste kontor) och be att få ta ut större summor i kontanter verkar inte så realistiskt.

Därför gjorde jag en översyn av inloggnings- och uttagsmöjligheter för mina existerande bankkonton samt några andra. Vissa erbjuder olika inloggningsalternativ, som dosa eller lösenord, vissa bara BankID. Från vissa kan man ta ut pengar till vilket annat konto som helst, från vissa bara till egna föranmälda konton (som ska kontrolleras först vilket kan ta ett par dagar) och från vissa bara till ett enda föranmält eget konto.

Sen har vi den intressanta situationen hos sparbanken som även utfärdar kreditkort: det går inte att överföra pengar från sparkontot till kreditkortet trots att det är hos samma bank.


När det gäller vilka banker som skulle vara mest pålitliga minst opålitliga vid en finanskris så vet jag inte om det är storbankerna (s.k. systemviktiga eller ”too big to fail”) eller mindre företag som klarar sig bäst. Kanske storbankerna spekulerar hej vilt, men ändå har större marginaler än en liten bank? Likaså vet jag inte om mina pengar ligger risigast till i den svenska statliga sparbanken eller den utländska privata sparbanken (eller i aktier…) när skiten träffar fläkten, det kan säkert påverkas både av krisens orsaker/natur och av diverse politiska beslut.


Eftersom jag inte är tvärsäker på vilket som är minst dåligt så är min egen lösning riskspridning:


  • Att ha två transaktionskonton, ett i en storbank och ett i annan, typ lokal sparbank/annat företag. På båda kan man logga in med både BankID och dosa/kod. Båda utfärdar BankID, så jag kan ha två sådana.


  • Att ha flera sparkonton/värdepappersdepåer, varav t.ex. ett i statlig bank och ett i (utländskt) företag. Återigen med så många inloggningsalternativ som möjligt.


  • Att kolla upp i förväg hur lätt/svårt det är att ta ut pengar från respektive konto/depå, ha uttagskonto (flera om möjligt) registrerat i förväg så att hanteringen går fortare om man vill ta ut snabbt.


  • Att ha koll på uttagsgränser för respektive bankkort, och kanske se till att ha månadslönen (eller vad man nu har) fördelad mellan konton så att kontantuttag kan maximeras.

  • Bra om övriga familjen har konto i ytterligare andra banker.


Skiter det sig för en viss bank så kommer man förstås inte att kunna rädda just de pengarna, men skulle man börja ana ugglor i mossen lite tidigare så har man en bättre chans att flytta tillgångarna. Har man möjlighet att dessutom ha konto utomlands är det ju ännu bättre. Den så kallade insättningsgarantin ger jag inte mycket för i en (finans)kris: det är staten som ska garantera att alla får tillbaka sina pengar, så låt oss säga att man kan få vänta ett litet tag (= tills det växer mossa på ens arvingar och inflationen har ätit upp värdet på den summa man hade sparat).


I övrigt tänker jag mig att det är samma saker som gäller som vid prepp för andra typer av kriser: att se till att förebygga beroende av pengar, banker och myndigheter så mycket som möjligt genom att ha andra typer av tillgångar. En bostad man inte kan bli vräkt ifrån pga brist på tillgång till pengar, dvs (obelånat) hus snarare än lägenhet, är det som står högst på min egen prioriteringslista just nu.


0 kommentarer | Skriv en kommentar

Oron för att bli utförsäkrad

Nu har jag varit sjukskriven i snart ett år, och då ska man tydligen ansöka om sjukpenning "på fortsättningsnivå" som det heter, dvs man får lite mindre pengar. Den minskade summan drabbar iofs inte mig, eftersom jag redan har betydligt mindre än så då jag dessutom är arbetslös.

Men min ansökan togs emot för över en vecka sedan och jag har inte fått något besked. Eftersom läkarintyget ser i princip exakt likadant ut som det de godkänt inom två dagar de senaste gångerna så BORDE det inte vara några problem, men samtidigt har man ju hört talas om folk som verkar ha fått avslag bara för att de varit sjuka för länge. Dessutom borde de ha hört av sig vid det här laget om det var några tveksamheter, och dessutom har de väl semester allihop, men det är ändå stressande att inte veta. Jag kanske har fått en ny handläggare som inte alls håller med den gamla?

Jag försöker därför fortsätta "preppa" för ett liv utan inkomst, eftersom det är den absolut största risken för mig just nu, men det är ju inte så enkelt:

-Redan med den inkomst jag har är det svårt att spara några betydande summor varje månad (jag har till exempel ett fett studielån att betala av, pengar som jag rent krasst slängt i sjön eftersom jag realistiskt sett aldrig mer kommer att kunna jobba med det jag utbildade mig till)

-De småsummor jag kan spara ska jag sedan försöka "risksprida" samt fördela mellan långsiktiga och kortsiktiga behov

-Samtidigt som jag vill spara pengar så finns det saker som är vettiga prepps som jag bör passa på att köpa medan jag HAR pengar

Därför ägnar jag mig så mycket jag kan åt gratisprepp, såsom kunskaper, planering och mental förberedelse. Likaså förebyggande åtgärder för att förhindra framtida problem och utgifter.

Det är tur att jag kunde börja förbereda mig för detta redan för flera år sedan när jag fortfarande hade en bra inkomst. Jag har också en väldig tur som har en partner och släktingar som i värsta fall kan försörja mig hjälpligt, och utan dem hade jag inte heller klarat mig själv rent praktiskt de värsta dagarna. Men det är inte så roligt att ständigt känna att man ligger någon till last och inte tillför något konkret, vare sig det är den egna familjen eller övriga skattebetalare.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

"Ferfals" bok om ekonomisk kollaps - rekommenderas!

The modern survival manual: surviving the economic collapse 

Jag köpte den här boken för att den nämndes av någon på Twitter, vem kommer jag tyvärr inte ihåg nu. Men det kan ha varit i samband med  Urvakens enkät om troligaste SHTF-scenarier , eftersom även jag själv har ekonomisk kollaps högt upp på min lista. Det är en lite annorlunda bok jämfört med många "prepperböcker". Författaren Fernando Aguirre, eller "Ferfal" som han kallar sig på sin blogg (som många säkert har läst) har faktiska erfarenheter av den ekonomiska kollapsen i Argentina 2001. Han ger exempel på konsekvenser - besparingar i dollar tvångskonverterades t.ex. till inhemsk valuta och det sattes gränser för hur mycket kontanter man fick ta ut per vecka. Ökad arbetslöshet, inflation och kriminalitet följde såklart också.

Boken avhandlar områden som bostad, fordon, utrustning, självförsvar och pengar. Jag tyckte att det fanns en hel del matnyttigt att läsa om exempelvis val och utrustning av bostad, och även om kontanter/ädelmetaller/utländsk valuta och vilken roll dessa spelade i olika stadier av krisen. Sen är kanske det omfattande avsnittet om skjutvapen inte så himla relevant för svenska förhållanden, jag får intrycket att boken riktar sig mycket till en amerikansk publik, och "Gaucho knife fighting tricks" känner jag inte heller att jag kommer att ha extremt stor glädje av (skulle jag få för mig att ränna omkring med en kniv för självförsvar så skulle den sannolikt vara väldigt lätt för en normalstark person att ta ifrån mig, och alltså göra mer skada än nytta). Jag håller inte nödvändigtvis med om alla hans slutsatser heller, men han har överlag många bra poänger. Under "Risk assessment" skriver han tex. "If health problems aren't included in your list [of threats], either you aren't human or you did your list wrong".

Nu är jag sugen på att köpa uppföljaren, "Bugging out and relocating", men jag ska nog gå igenom bloggen ordentligt igen först.

(Och för övrigt: Att tilltalet i boken ofta känns omodernt macho för en svensk får man bara försöka skita i.)

Vikten av oberoende

Det här med att vara kroniskt sjuk och långvarigt arbetsoförmögen har gjort mig ännu mer medveten om hur mycket jag ogillar att vara beroende av andra. Särskilt av (ibland inkompetenta) myndigheter, och då är min situation ändå förbaskat vanlig. Så man kan tänka sig hur kopiöst obehagligt det skulle vara att vara utlämnad åt hjälp från diverse myndigheter den dagen något går mer generellt åt pepparn och de inte har en susning om hur de ska hantera situationen, vilket gör personlig prepping ännu mer motiverat. 

Mina erfarenheter av sjukdom som kan vara applicerbara vid valfri kris:

Acceptera att det inte blev som man tänkt sig
Inom vården har jag (både som vårdgivare och som "medpatient") träffat på en hel del patienter som bara kräver att deras problem ska gå att fixa. De vill inte begripa att vissa saker får man helt enkelt leva med, de går inte att göra så mycket åt. Jag säger inte att man ska ge upp i onödan, men det sparar mycket frustration om man i vissa fall kan inse att "nu är det såhär, hur gör jag det bästa av situationen?". Jfr valfri kris.

Auktoriteter kan också ha fel
Fast vissa patienter ställer orimliga krav, så finns det även dåliga läkare, tandläkare, handläggare på Försäkringskassan och så vidare. Informationen från dessa kan vara dålig eller obefintlig, de kan/vill inte alltid samarbeta, eller så är reglerna otydliga, man skickas runt i systemet och hamnar mellan stolarna, ens remiss kommer bort, de lyssnar inte på vad man säger (eller tror en inte)... Återigen, JAG VILL VARA SÅ OBEROENDE AV MYNDIGHETER SOM MÖJLIGT I HÄNDELSE AV EN STÖRRE KRIS.

Autonomi är bra för den mentala hälsan
När man inte klarar av att göra många vanliga saker själv, så är varje grej man ändå klarar en bonus. Det kan ge åtminstone en viss känsla av kontroll, istället för att man bara passiviseras. (Det är också viktigt att aktivt försöka skaffa sig kunskap själv, i god tid, för sitter man och väntar på att någon ska tala om hur allting funkar eller tänker att "det löser sig ju" lär man bli besviken.) Därför gör jag rätt ofta också saker som jag vet att jag borde låta bli för att jag får mer ont av att göra dem, men fördelarna för min självkänsla överväger nackdelarna för min fysiska hälsa just då. 

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Sjukpenning...

...är något som jag själv hade noll koll på förut, vilket jag har fått intrycket gäller de flesta friska människor. Jag kan i sammanhanget rekommendera boken Fattigfällan (av Charlotta von Zweigbergk) som beskriver hur huvudpersonen, en egenföretagare som blir sjuk, har väldigt dålig koll på hur systemet funkar, samtidigt som hon i stor utsträckning förutsätter att saker och ting ska fixas automatiskt åt henne. (Hon tror till exempel att "någon annan" sjukanmäler en till Försäkringskassan om man blir inlagd på sjukhus.) Det blir total privatekonomisk kollaps kan man säga. Jag tyckte att det var väldigt lärorik läsning, alldeles oavsett om man tycker reglerna eller systemet är bra eller dåliga. Likaså kommer jag att beskriva några av reglerna för
sjukpenning utan att ge mig in i någon diskussion om vad jag tycker är rimligt eller inte; alldeles oavsett vad man tycker så är det ju vettigt att känna till vad som faktiskt gäller.


Det är INTE alltid lätt att hitta det man skulle vilja veta på Försäkringskassans hemsida. Jag rekommenderar sidan med alla deras så kallade "vägledningar" , som i princip är manualer för deras egen personal. Följande information kommer från vägledningarna 2015:1 Sjukpenning, rehabilitering och rehabiliteringsersättning, version 7 och 2004:05 Sjukpenninggrundande inkomst - årsarbetstid, version 13.

Sjukpenning är en arbetsbaserad förmån. I vägledning 2015:1 står det "Som huvudregel är man försäkrad för arbetsbaserade förmåner när man utför arbete i Sverige". Bor man i Sverige men jobbar utomlands får man alltså sannolikt ingen sjukpenning. (Sjukpenning ska inte blandas ihop med sjukersättning, eller det som tidigare kallades sjukpension; det är andra regler som gäller för det och det tänkte jag ta upp i ett senare inlägg.)

Hur mycket (om någon) sjukpenning man får baseras på ens sjukpenninggrundande inkomst, SGI, som i princip är vad man har tjänat det senaste året. Har man ingen SGI får man ingen sjukpenning; det finns ingen miniminivå. Och inkomsten måste komma från någon form av arbete, som måste ha pågått eller förväntas pågå tillräckligt länge. Slutar man jobba är ens SGI "skyddad" om man är arbetslös och anmäld på Arbetsförmedlingen, om man var sjukskriven redan innan man blev arbetslös, eller om man pluggar med studiemedel, samt i vissa andra
fall. Dessutom är den skyddad i tre månader från att man slutade
jobba även om man inte gör något alls.

Inkomst av kapital från egna besparingar, eller pengar från ett stipendium, räknas inte som SGI. Om man alltså sparat ihop pengar själv genom att jobba och sedan ger sig ut och reser, eller pluggar utan CSN, eller vad man nu har lust med, i mer än tre månader så är ens SGI borta och man får ingenting om man blir sjuk och inte kan börja jobba igen när man hade tänkt. Då är man hänvisad till försörjningsstöd, och äger man exempelvis sin egen bostad eller har några besparingar så är ju inte det heller aktuellt.

Har man bara pluggat och aldrig hunnit börja jobba så har man inte tjänat in någon SGI, även om man haft studiemedel från CSN -
studiemedlet i sig är alltså inte sjukpenninggrundande, det kan bara skydda en SGI man redan har. Och har man exempelvis jobbat, sedan varit "ledig" i en månad och sedan pluggar i ett år är ens SGI också borta; det får inte finnas några glapp när man är "ute ur systemet" mellan de olika aktiviteterna.

Man kan förstås inte få sjukpenning på heltid om man bara jobbat
halvtid. Säg att man jobbar 50% och ägnar resten av tiden åt självförsörjning med odling, djurskötsel osv. Sen blir man så pass sjuk att man varken klarar av jobbet eller självhushållningen, men man kompenseras bara för den förlorade inkomsten av det avlönade arbetet.

Sammanfattningsvis gäller det att passa sig för att försöka klara sig själv i mer än tre månader om man är intresserad av att kunna få någon sjukpenning. Naturligtvis kan man ha en privat sjukförsäkring, men det är en hel del vanliga sjukdomar som kan göra en icke arbetsför under lång tid som INTE täcks av de vanliga sjukförsäkringarna. Jag kollade villkoren hos två av de största försäkringsbolagen, och de var i princip identiska. När det gäller psykiska sjukdomar är det enbart schizofreni som täcks, och alltså inte exempelvis depression, utmattningssyndrom eller bipolär sjukdom. I kategorin led- och muskelsjukdomar täcks reumatoid artrit, men inga andra former av artrit eller artros, eller inflammatoriska (eller några andra) ryggsjukdomar, och så vidare.

Så fort jag själv insåg varåt det barkade med min sjukdom läste jag
in mig på FK:s regler, så det blev inga obehagliga överraskningar,
men en sjukdom kan ju komma betydligt mera plötsligt. Kanske har man ingen lust att plöja hundratals sidor byråkratsvenska bara "utifall att", och har man en fast anställning lär det inte bli några konstigheter, men har man inte det (eller planerar att hitta på något annat framöver) kan det vara idé att kolla upp vad som skulle gälla under ens egna specifika omständigheter.


0 kommentarer | Skriv en kommentar

Äldre inlägg